I've reached the destination
Resan gick bra. Christine och Julia körde mig till flygplatsen i Hartford/Springfield. När jag skulle säga hej då till Christine kom de första tårarna. Hon gav mig ett kuvert och sen var jag tvungen att springa in för en man hade redan börjat tagit hand om mina väskor. Det var jobbigt att säga hej då till Julia också men henne vet jag att det kommer vara lättare att träffa.
När jag skulle checka in väskorna vägde dem lite för mycket.
Jag sa att jag inte ville betala övervikt (90 dollar...), att jag hellre tar ut nåt. Mannen bakom kassan lekte lite tuff o sa att jag skulle ta ut ett par av my fancy shoes. Jag letade runt i väskan, la ut ett par sandaler. Tog god tid på mig. Efter ett tag gav han upp o sa att jag nästa gång inte skulle komma med för tung väska. haha. Yes ;D sandalerna lyckades jag knökna ner i handbaggaget.
Sen hade jag lite för mkt vätska i handbagaget också.. eller.. platspåsen jag hade var lite mindre än vad man faktiskt får ha. så jag hade två små flaskor på sidan om. Meen det löste sig också. vakten till kön där man scannar handbaggaget gav mig en större påse och sa att han älskar mitt hår. haha. Ibland ska man ha tur.
När jag satt och väntade på att få kliva på flyget till JFK öppnade jag kuvertet från Christine. Ögonen fylldes av tårar igen när ett armband föll ur och jag såg brevet hon skrivit. Jag kunde inte läsa det på en gång. Jag väntade tills jag var på flyget. Det var också då jag började inse att jag faktiskt skulle lämna CT och alla människor.
Sorgligt.
På JFK var jag tvungen att vänta ungefär 2 timmar. Med kaffe, sallad och free wi-fi gick tiden fort. As coolt att dem har ipads vid vaarje sittplats som man kan leka med.
På flyget blev jag riktigt besviken. $6 var man tvungen att betala för varje film =/ och maten fick man betala för också! Och man kunde bara betala med kort. Så det var ju jäkla synd att jag inte hade nåt kort.. Eller, efter ett par timmar kom jag på att jag ju faktiskt hade mitt svenska kort. Meen det låg i min väska någonstans där uppe där man lägger väskorna ni vet.. Jag klarade mig rätt bra ändå.
Vi anlände 40 min tidigt och väskorna kom på bandet på en gång. Yaay!
Jag tog allt mitt pick och pack till sidan och började undra lite vart jag skulle möta min nya värdfamilj. Jag mailade Cynthia när jag var på JFK så jag tog därför upp laptopen för att se om jag fått svar. Det hade jag och bara efter några min kom The Triple C.
Varma kramar på en gång och alla tre var så öppna och lätta.
I en Volvo åkte vi hem ;) och tjejerna visade mig runt medan Cynthia och hennes mamma (som dem kallar mormor :D) som var på besök värmde upp middag till mig. Äldsta tjejen gav mig en bamsekram och sa att hon var så glad att jag äntligen var här. Yngsta tjejen gick o höll mig i armen och tog på mitt hår.
Ååhh jag tror att det här kommer bli jättebra :D
Det kommer bli bra babe, you rock!
Åhhh det kommer att bli så bra så...jag blir alldeles rörd av att läsa dina rader, måste vara jätte jobbigt att lämna tjejerna, men som du skriver, ni kan ses hemma sen!! Såå himla skänt att Skype med dig ikväll, se att du kommit fram ordentligt, har varit litte stirrig idag :) Vi hörs snart igen & njut av underbara SFO...I left my heart in San Francisco!! Det är vad man säger & stämmer 1000 ggr om!!! Ska snart råna enbank eller nåt så kommer jag sen!!! Puss min älskling & ha de bäst! Älskar dig...massor!! <3
Hej Fia!
Skönt att se att du kommit fram och att resan gick bra. Det låter som det kommer att bli fint att
vara i SF. Ha det så bra och lycka till.
Många kramar från Mormis
Åh så kul att läsa din blogg fisen!! Du kommer få det awesome!! Önskar jag va rik så jag kunde komma och hälsa pååå, ska börja spela på lotto! <3
Wiii! Så glad för din skull! Önskar jag hade pengar så jag kunde komma o hälsa på i en vecka eller två... Vi har ju liksom inte setts på ett år :( love you!
