Tillbaks på ruta ett
Det kallas kvinnlig intuition.. Av någon anledning hade jag starka känslor att jag inte ville åka till jobbet imorse. Självklart åkte jag dit iaf och hoppades på att dagen skulle passera så smärtfritt som möjligt trots den dåliga nattsömnen.
Vid halv tio tiden fick jag svaret mina känslor....
Chefen kallade in hela gruppen till sitt rum och det var inte den "fjantiga", glada holländaren som satt nedsjunken i sin stol. Något var på tok! Detta bekräftades när mötet startades med ett nervöst ansiktsuttryck och "unfortenately I have some bad news".
Det är tyvärr sånt som händer i den här branschen men det känns extra tråkigt när finanskrisen kan smälla till när som helst också (?)
Jag är bara glad att jag fortfarande får vara kvar på företaget och att jag kanske får gå tillbaks till min gamla tjänst är inte hela världen. Jag har ju lärt mig en del under dessa 4 månader och har ju trots allt saknat er där nere i hörnet lite grann. Det känns dock väldigt tråkigt att arbetskamrater ska behöva gå.
Lagom efter mötet får jag ett sms som signalerar att det kanske inte blir någon resa till kanarieöarna vecka 13. SKIT SKIT SKIT DAG!!! Nämnde jag att jag preciis missade tåget på vägen hem också??
Nä nu ska jag sluta tycka synd om mig själv.. Det kunde ha varit mkt värre. Kvällen avslutades iaf med en trevlig middag på Lindvägen med Emma, Stefan & Jonah. Tack, ni räddade min dag!
Sköt om er!
