Sorry för bloggtorkan
Har varken haft tid eller lust :)
I onsdags anvande jag & Christine GPSen for forsta gangen nar vi skulle till Jens for att kolla film. Nar vi anlande till destinationen klev vi ur bilen o ringde pa dorrklockan. En hund borjade skalla o Christine fragade mig om jag visste om Jens familj hade en hund. Jag hade ingen aning. En man oppnade dorren med en hund i famnen och sag allmant glad ut. Samtidigt som jag lyfte foten for att stiga pa tanke jag att mannen sag ganska ung ut for att vara en hostdad.. Plotsligt sag han annu mer glad ut men pa samma gang lite chockad och fragande..
Hahahah whooops vi hade visst kommit till nr.4 istallet for nr.6. Men det var kul. Mannen med hunden sag dock lite besviken ut nar vi gick.
Vi sag forresten Nanny diaries. Man kande igen sig lite grann men pa samma gang blev jag annu mer tacksam for min snalla hostdad.
Igar fick jag for mig att slinga min utvaxt.. (jag vagar inte ga till frissan. Alla blondiner jag sett har ser hemska ut. Plus att det ar megadyrt for en liten au pair). Trots att jag visste att chansen var vaaldigt liten att jag skulle bli nojd sa gjorde jag det iaf. Lite spanning forgyller tillvaron eller vad ar det man brukar saga.. Jag var iaf nyss o kopte shampoo for 140 kr sa jag ska nog kunna fixa till det har ;) Kan ju inte aka till NYC o se ut som Wilma i Flintstones...
Jo precis, imorgon bitti tar jag bilen till Therese i Stamford. Hoppas pa en liten Stamford-tour under dagen o sen blire barty barty i storstaden. Har vi tur kan vi slagga i kusinens lagenhet pa Manhattan annars blire att ta 5.30 taget tillbaks till Stamford..
Vi hors! Puss hej
